Kontakta oss via info@nordingratra.com

Kontakta oss via info@nordingratra.com

-Leva med trä

Vackra räcken, stolpar och snickarglädje för inom- och utomhusbruk

Allmoge & snickarglädje 1840–1900-tal

Husen från den här perioden känner vi igen på den rika omfattningen av utsökta byggnadsdetaljer och snickerier. Villor uppförda i trä fick ett egenvärde och den formmässiga uppfinningsrikedomen fann inga gränser. Inspirationen kom i industrialismens fotspår ofta utifrån.

Från början hade husen en klassisk uppbyggnad men blev snart väldigt individuellt utformade med både tinnar och torn. Runt oss har vi idag många hus som, tiden till trots, bär spår av denna glädjefyllda och överdådiga byggnadsepok.

Fram till 1800-talets mitt var husen på landsbygden till stor del ett resultat av platsens lokala byggnadstradition. I den mån påverkan kom utifrån handlade det främst om att man sökt efterlikna förnämare stenbyggnader i t ex fasadutformning och färgsättning.

Industrialismens genombrott på 1840-talet bjöd på en mängd influenser utifrån. Husens utformning hade fram tills dess byggt på klassiska, symmetriska utformningsprinciper. Nu kom t ex schweiziska utsmyckningsideal och anglosachsiska principer för volymuppbyggnad och planlösningens organisation stark att påverka husens utformning. Viktigt var att trävillan fick ett egenvärde och träets alla möjligheter till utsmyckning utforskades. Mönsterböcker och typritningar spreds snabbt och sågverken började leverera mängder av förtillverkade snickeridetaljer. Husen från denna tid uttrycker en stark känsla av ”snickrat”.

Den stora utbyggnaden av järnvägsstationer, industrier, hotell och villor under periodens slut bidrog starkt till att en mer likartad byggnadsstil spred sig över landet. Den överdådiga snickarglädjen blev kanske mest synlig i de många sommarvillornas glasverandor och fasaddekorationer men även på landsbygden skedde en omfattande nybyggnad.

– TYPISKT FÖR PERIODEN. Sirliga detaljer och svarvade profiler. Riklig utsmyckning med karaktär av snickarglädje. Vackra verandor och fönsterfoder. –

Jugend & nationalromantik 1900 – 1920-tal

Jugend eller ”art-nouveau” som stilen kallades i Europa var ett helt nytt och sinnligt formspråk med utgångspunkt i naturens organiska former. Fönster och dörrars valv- bågar, de höga brutna taken och den ljusa eller röda färgsättningen är kännetecken på bygg- nadsstilen som verkligen ville vara vacker.

Nationalromantiken vurmade, i ett oroligt Europa, för en äldre svensk historia. Många länder utvecklade sin egen nationalromantiska arkitekturstil. I Sverige blev den en aning tung och sluten men med väldigt genomtänkt arkitektur. Interiörerna kunde bära drag av både vikinga- tid och medeltid och Carl Larssons hem var en förebild för många.

Det tidiga 1900-talets arkitektur utgjorde ett brott mot de tidigare lite stränga reglerna för byggnadsutformning. Jugend byggde på upplösta och organiska former i ljusa och lätta kompositioner inspirerade av växtriket. Husen kunde utföras med fasader av både trä och puts. En sammanhållen gestaltning av ut- och insida blev viktig.

Nationalromantiken tog sin utgångspunkt i fornnordiska föreställningar kompletterade med intresse för allmogekultur. Husen fick ofta en lite tung och sluten karaktär utförda i såväl trä som mörkt tegel.

Trots att de bägge stilarna i grunden bygger på olika ideal kom villorna att i många stycken te sig liknande. De var ofta ganska stora och uttrycksfulla, men relativt lugna och sammanhållna volymer, med höga och imposanta tak. Ornamentiken kunde vara relativt enkel, återhållsam och lite platt med geometriska och stiliserade mönster.

Även om husen från denna tid kan ha avsevärda inslag av både puts- och stenmaterial finns även här en känsla av hantverksmässigt snickeri.

– TYPISKT FÖR PERIODEN. Kvadratiska profiler, grova svarvade stolpar, fönsterknektar och väggpaneler. Ornamentik från organisk och böljande till geometrisk och stiliserad. –

Klassicism & trädgårdsstäder 1920–1940-tal

1920-talets svenska klassicism var mycket förenklad jämfört med tidigare klassiska epoker. Villabyggandet bär spår av den gustavianska formvärlden och är med sin skira lätt- och enkelhet en av våra vackraste byggnadsstilar. Vår omvärld kallar den ”Swedish Grace”. Det som övriga världen kom att beteckna som modernism eller ”international style” döpte vi själva till funktionalism.

Husen planerades för ljus och luft, gärna med öppna planlösningar. Fasad skulle underordnas innehållet och dekorationer för sakens skull fick inte förekomma. Naturligtvis utvecklade även denna byggnadsstil sin egen estetik innehållande allt från svindlande vackra, strama vita lådor till enkla, välproportionerade egna hem i slät träpanel.

Denna period innefattar både 20-talets klassicism och 30-40-talens många småhus. Dessa hus är, till skillnad från jugend och nationalromantik återigen ganska små, enkla och symmetriska med sparsamt men omsorgsfullt utformad detaljering. Villorna från 20-talet bar ofta inspiration från det tidiga 1800-talets klassicism och gustaviansk ornamentik. Denna svenska stiltolkning kom att bli väldigt tydlig i sin karaktär och betraktas ofta som en höjdpunkt inom svensk arkitektur.

Många av 30-och 40-talens småhus kom att påverkas av den svenska funktionalismens formvärld. Den ljusa funkisvillan med platta eller mycket flacka tak, uttrycksfull fönstersättning och släta ytor kom att bli det tydligaste uttrycket för bostaden ur ett socialt perspektiv. Detaljeringen var nu ännu enklare än tidigare. Öppna planlösningar med ljus och luft blev överordnat en strikt fasadkomposition. Gemensamt för hela perioden är de ljusa och nätta husen, ofta förkommande i tidiga grupphusbebyggelser. Många av husen från dessa tider var monteringsfärdiga med inslag av självbyggeri i täta trädgårdsstadsmiljöer.

– TYPISKT FÖR PERIODEN. Kvadratiska profiler, grova svarvade stolpar, fönsterknektar och väggpaneler. Ornamentik från organisk och böljande till geometrisk och stiliserad. –

Moderna tider 1940 – 1970-tal

Under tre decennier skapades det som kan betecknas som välfärdens Sverige. En stor mängd villor och radhus byggdes. Många nya material och byggtekniker introducerades men kunskapen om det hantverksmässiga byggandet fanns kvar. Färg, material och mustighet blev ledord i utformningen av en ganska småskalig, ”nära” bebyggelse där

Trädgårdsrummet blev viktigt. Ofta är husen trivsamma, vänliga och fyllda med den tidens moderniteter och finesser. Den framtidsopti- mism som präglade samhället avspeglade sig naturligtvis också i arkitekturen.

Som en reaktion på funktionalismens en aning svala arkitektur kom under 40-talets mitt bebyggelsen att återigen bli lite mustigare. Byggnadsmaterialens inneboende färg och struktur utnyttjades för ge husen uttryck och karaktär. Rad- och kedjehus blev vanliga och många av husen från de här åren var helt utförda i, eller hade märkbara inslag av, tegel eller stenmaterial.

Under 40-talet kom också den första stora vågen av fritidshusbebyggelse.

Mot mitten av perioden utfördes husen i stor utsträckning i endast en våning och ibland vinkelbyggda med tydliga influenser från bl a USA. Grannskapet var ordet på modet och trädgården blev viktig som en integrerad del av bostaden. Uteplatser kunde ha skärmtak eller pergolor, sten och smide var vanligt i räcken och trappor. Detaljer i trä var tunna, laserade och sällan dekorativa. Under denna period tillkom många hus med fina arkitektoniska kvaliteter. Känslan av ”snickrat” var dock inte lika stark som tidigare.

– TYPISKT FÖR PERIODEN. Kvadratiska profiler, grova svarvade stolpar, fönsterknektar och väggpaneler. Ornamentik från organisk och böljande till geometrisk och stiliserad. –

Nygammalt & nymodernistiskt 1970-tal och framåt

Denna period kom efter ett tag att starkt påverkas av återblickar mot ett mer tradidionellt byggnadsarv med både torp och herrgårdar som förebilder. Proportionering och detaljering är ofta påverkad av dagens byggprocess men husen smälter väl in i den landskapsbild vi alla känner igen oss i.

Nutida villor utformas ofta i en helt nymodernistisk stil som ibland är funkisen mer trogen och ibland bygger på mer traditionella förebilder utförda med stora glasytor, flacka plåttak och marint inspirerade detaljer. Dessa hus utstrålar ånyo en glad vilja att synas som individer och visa på något nytt.

Det tidiga 70-talets småhus är ofta utförda i trä med ett spel mellan färg och material i fasad. Graden av upprepning var stor och många småhusområden kom att likna varandra. Så småningom resulterade ett nyväckt intresse för traditionell byggnadskultur i villor inspirerade av 1800-talets lantliga arkitektur med förebilder både bland torp och herrgårdar. Allmogeidealen blev tydliga och husen blev ofta två våningar igen. Inslagen av trä och ”snickra” blev större i släktskap med förebilderna. Intresset för trädgårdsrummet svalnade medan interiörer som t ex kök och badrum blev viktiga.

Parallellt med denna utveckling har mot slutet av perioden kommit exempel på nymodernism med estetiken hämtad främst från funkisen med pulpettak, fönster över hörn och dubbla takhöjder.

Fasaderna kan ånyo vara putsade, dock med trä som det förhärskande byggmaterialet.

– TYPISKT FÖR PERIODEN. En stor blandning av stilar, men vanligare med enkla pelar- och räckesformer, spaljélister och förenklade staketprofiler. –
Kontakta oss via info@nordingratra.com | © COPYRIGHT 2017 Nordingråträ AB
Utvecklad av TribuSoft
Kontakta oss via info@nordingratra.com
© COPYRIGHT 2017 Nordingråträ AB